Missnöjepartiet

Vad trevligt med så mycket respons till mitt korta men sakligt rika inlägg om behovet av ett renodlat missnöjeparti i Sverige.
Det var också en intressant fundering jag hade:
Vi som är missnöjda med ett partis politik, eller regeringens arbete, missnöjda generellt eller över en specifik grej - vi brukar faktiskt inte vara missnöjda med det aktuella partiets program eller inställning till någon sakfråga, utan oftast är vi missnöjda med någon politiker som uttalat sig om något kontroversiellt eller gjort något dumt.
Jag menar, en mycket stor del av missnöjet med parti är i själva verket missnöje med partipolitiskt kopplade individer. Partiernas respektive program är ju vältrimmade för att vara überpopulistiska och locka väljare. Det är enstaka politiker som vid enstaka tillfällen gör bort sig och får oss att reagera och vara missnöjda och vilja missnöjerösta.
Är inte det så?
Bara en fundering alltså..