Handbok i spionage: Lär dig finesserna!

Jag som uttryckt mig mycket kritiskt mot den här boken, p g a författarens frispråkighet vad gäller etnisk diskriminering i Sverige, jag måste nog poängtera att det trots allt finns mycket i boken som jag tycker förtjänar ros.

"...excentriker ständigt på jakt efter bisarra äventyr. Efter att ha lurat myndigheterna i Norge och Danmark kommer han till Sverige och blir spion..."

Boken kan t ex få en eloge för den fantastiskt spännande beskrivningen av en företagsspions vardag, vad spionen gör och hur. Spionerifinesserna. Det där schemat med identitetsbyte är bara fenomenalt.

Intressant är boken, inget snack om saken. Men på det hela stora är den avskyvärd, jag har inte ändrat min uppfattning på den punkten. Att våga skriva kontroversiella saker är inte alltid motiverat.

Dikter vi glömt

Sägs vara en vacker dikt på... indonesiska?

Ia bekerja dari pagi sampai malam hari
Ia menyingkirkan kesenangan dan juga semua hiburan
Ia membaca banyak buku mempelajari hal-hal baru
Ia memandang ke depan untuk meraih kesuksesan
Ia terus melaju kencang dengan keyakinan dan keberanian
Namun saat ia akhirnya menang, mereka bilang,
"Itu cuma keberuntungan "

Memoirs of a business spy

Jag kommer säkert att skriva mer om det, när jag får ordning på tankarna och känslorna...
Idag bara en kort spontan kommentar till boken jag just avslutat, Memoirs of a business spy.

Det kan knappast förnekas att Memoirs är en storartad litterär upplevelse. Författaren har lyckats med sitt udda koncept att vrida och vända uppochner på vad läsaren vet och tror sig veta om flyktingar, diskriminering, Estoniasmugglingen, omfattande spioneri i svenska näringslivet och framför allt svenskheten. Boken berör starkt, jag kan inte låta bli att grubbla över innehållet nu dagar efter att jag läst färdigt. Jag skulle kanske inte gå lika långt som andra extatiska bloggare gjort och använda såna adjektiv som förtrollande och världsklass men boken hör definitivt till årets mest noterbara höjdpunkter, litterärt. Strikt kronologiskt, strikt 1:a person, häpnadsväckande intrig presenterad i memoarform (!), och allt detta utan ett enda bestialiskt mord (nåt som dagens äventyrsböcker annars inte kan klara sig utan) - ja författaren är begåvad och konceptet är uppfriskande och lyckat. Inget snack om saken.

Samtidigt är boken avskyvärd. Just det - avskyvärd är ordet. Är du svensk och patriot och älskar Sverige och svenskt var beredd på att känna dig grovt förolämpad. Boken är antisvensk i ordets vidrigaste bemärkelse.
Nu är vi ganska frispråkiga i Sverige, ganska kritikvänliga, ganska sjysta mot avvikande åsikter. Om vi var avsevärt mer radikala och kompromisslöst intoleranta mot angrepp på våra samhällsregler och svenskheten... Om vi var monarki och året 1500... inte det året utan den nivån på toleransen... Den här boken borde förbjudas i lag och brännas på bål och författaren fråntas svenskt medborgarskap och kastas ut ur Sverige för all framtid. Minst det.

Jag vet inte, tiden är kanske inne för den typen av litteratur - där utlänningar tar sig friheten och fräckheten att analysera vår svenskhet och blotta allt vi döljer, allt det imperfekta vi kanske har som nation? Känns inte rätt. Det är tamejfan vår uppgift att förbättra oss, inte främlingarnas. Inte de illegalt hitkomna, på våra företag spionerande främlingarnas.

Mer kommer.
Sista ordet inte sagt!

Provokation

Egentligen borde det vara uppenbart för de flesta med något bakom pannbenet.
Piratfolket (Piratpartiet, anhängare av Pirate Bay-konceptet, och alla som stödjer spridning av upphovsrättsskyddat material via torrent eller vad det nu heter) visste från början att Tomas Norström var med i de där föreningarna för upphovsrätt. Svårt att missa.

Men ingen sa något. Det var ett slags reservvariant ifall rätten skulle finna PirateBaygrabbarna skyldiga. Det gjorde rätten till sist, och nu har man tagit till det nya vapnet - jävanklagelser. Ganska kristallklart.

Jag undrar hur domaren tänkte egentligen, vad han räknade med, att hans medlemskap skulle förbli hemlighet?

Trist att vi i Sverige allt oftare agerar såhär i smyg: först medveten tystnad, sen jävanklagelser.. Det luktar dåligt.
Vart är samhällets sunda klimat på väg?

Våren är skön

Svininfluensan kommer tillbaka, tro mig.

Annars är det skönt med våren. Sitter nu under en magnifik björk på Udden och läser den där nya boken, spionmemoarerna. Illa berörd redan efter 150 sidor. Känner inte igen Sverige.. Mer om det i ett senare inlägg.