Snacka om moral!

Denna gång är det Mona Sahlin som står i skottgluggen.
Vid veckans partiledardebatt uppträdde hon med en röd Louis Vitton-handväska, en väska som hon fått i femtioårspresent, men som går att köpa för den som har 6000 kronor.
Detta har resulterat i en debatt om "Mona Sahlins lyxväska" samt ifrågasättanden kring huruvida väskan var för dyr för en av arbetarrörelsens företrädare.

Debatten om kvinnors lyxkonsumtion är på många vis en märklig diskussion.
Män har i alla tider drömt om och samlat på status- och lyxsymboler. Bilar och klockor hör kanske till de vanligaste lyxföremålen.

Detta har sällan väckt någon större uppmärksamhet.
Ingen kommer på tanken att anklaga dessa män för några skamlösa konsumtionsorgier eller för att hysa ett bottenlöst begär. På sin höjd leder det till skämtsamma kommentarer om att föremålen skulle uttrycka någon form av kompensation för brist på manlighet i andra avseenden. Men för det mesta betraktas föremålen som symboler för makt, kraft och upphöjdhet. När en kvinna däremot gör samma sak väcker det omgående upprörda anklagelser om måttlöshet och brist på moral.